En samhällsekonomisk diagnos

 

 

Om samhällsekonomin liknas vid en vårdsökande patient kan symptomen beskrivas ungefär så här. Höga arbetslöshetsnivåer, överkonsumtion av varor och tjänster i den globala medelklassen, brist på köpkraft inom andra samhällsklasser, utarmning av miljön, hög generell skuldsättning, nedskärningar i offentlig service samt instabila finansiella marknader. Patienten klagar över en ständig brist på finansiella medel trots en mycket god ekonomisk tillväxt.


Symptomen ser ungefär likadana ut oberoende om vi tittar på Sveriges ekonomi eller om vi tittar på andra välutvecklade länder i världen. Beskrivningen stämmer även in på underutvecklade länder med den skillnaden att där är en mycket större andel av befolkningen fattig (svag köpkraft).


Den konventionella ekonomin (marknadsliberal/neoklassisk) har fått fria händer att utforma samhällsekonomin de senaste 20 åren. Det har då handlat om att skapa ekonomiskt välstånd genom att framför allt fokusera på ökad ekonomisk tillväxt och ökad avreglering av marknader. Marknadsliberalismen har misslyckats med att skapa en livskraftig samhällsekonomi eftersom ovanstående symptom fortsätter att förvärras.


För att ställa en riktig diagnos gäller det att hitta grundorsaken till problemen. Det räcker då inte att bara frångå målsättningen om ekonomisk tillväxt eller att åter reglera vissa marknader. Grundorsaken finns inom en särskild marknad, nämligen marknaden för pengarna. Den moderna penningmarknaden har en konstruktion som gör att samhällsekonomin endast kan tillföras nya pengar under förutsättning att skuldsättningen ökar. Det beror på att det är bankerna som skapar pengarna genom sin långivning. Resultatet blir att samhällsekonomin får en kronisk brist på betalningsmedel eftersom varje ny mängd pengar som skapas kopplas till ett återbetalningskrav på samma belopp plus räntekostnader. Bristen på pengar byggs in i samhällsekonomin eftersom det aldrig kan skapas tillräckligt med pengar för att betala av skulderna.


Allmän brist på pengar i samhällsekonomin leder till att ovanstående symptom ständigt förvärras. Enda sättet att lösa problemen är att behandla orsaken. Det innebär att marknaden för pengar ska regleras och omorganiseras. Framför allt bör skapandet av pengar frikopplas från kravet på skuldsättning, samt tydligare underordnas en demokratisk kontroll.

 

Nils Fagerberg, april 2011.

 

Läs mer

 

Nils Fagerberg, Ljunganäs 22, 570 12 Landsbro                               Telefon: 0383-770020                                 nils@ekologiskekonomi.se

 

www.ekologiskekonomi.se

 

Foto pengar: Riksbanken                                                                                                                                                                      Senast uppdaterad: 2014-02-03

Foto skog: Mats Hagner